Om hoppning

Hoppning innebär att du hoppar med din häst över ett antal hinder som har lagts upp på en utstakad bana. På ridskolan när man tränar är vissa lektioner tillägnade hoppning. Då är hindren betydligt lägre så att man ska bekanta sig närmare med hindren.

Allt eftersom man blir bättre, sätts svårare hinder upp på högre nivåer. Klasserna sträcker sig från hinder på 0,90 m upp till 1,60 m. Den som bygger banan kan sedan variera tekniken eller svårighetsgraden, förutsatt att hindrens höjd står fast.

För ponnyer som har lägre mankhöjd är hindren lite lägre – från 0.80 m – 1,35 m. Där tävlar man oftast när man är lite yngre eller om man inte är en van banhoppare än.

Den vanligaste ridsporten

Banhoppning hör till den ridsport som är mest populär bland ryttare. Det är inte svårt att förstå om man själv har ridit. “Dialogen” mellan häst och ryttare märks verkligen av under hoppen och det är en skön känsla att nästan flyga i luften när man hoppar. Dock gäller det att vara väl förberedd, annars kan hästen tvärstanna eller stegra sig och då kan olyckan vara ett faktum. Man måste också se till att hästen följer banan och inte bara hoppar på måfå. Därför krävs mycket dressyr också. Banhoppning har förekommit i OS sedan år 1900 och är alltid lika uppskattat.

Hur bedöms det?

Generellt har man två hoppomgångar. Den första är till för att hoppa felfritt inom en begränsad tid och på den andra ska man hoppa utan fel så fort som möjligt. Det gäller att följa banan till punkt och pricka samt att hästen inte river något hinder.

Så ser hindren ut

Om du någon gång tittat på banhoppning på tv, har du säkert lagt märke till hindrens utformning. Ofta är det inte bara enkla bommar som man får träna med på ridskolan, utan snyggt uppsatta bommar med prydnader på sidorna. Ibland förekommer även en och annan liten damm s.k. vattenhinder, trippelhinder eller svårare plank som betraktas som upprättstående hinder.

Vid längdhinder som har flera bommar efter varandra, fordras det att hästen kan sträcka ut kroppen ordentligt för att inte riva bommarna. Inte sällan har man även satt upp hinder efter varandra så hästen får hoppa flera gånger på raken. Det kan vara lite tröttande för hästen och det gäller att den är tränad samt att ryttaren och hästen känner varandra och kan samarbeta.

En oxer är ett hinder som är lika långt som det är högt och det varierar naturligtvis beroende på klass eller häst.

Stigsprång är ett hinder som har en längd på 2/3 av hindrets höjd. Framdelen är ca 3/4 av det bakre hindrets höjd och detta hinder anses vara ett av de enklare hindren för en häst. Enkelhinder som enbart kräver ett vanligt hopp av hästen, hör också till de enklare varianterna och finns på alla tävlingar.

Andra hinder är svinrygg, solfjäder eller kryss som är av den lite svårare varianten. De finns inte med på alla tävlingar utan anses som speciella hinder.

Som prydnader hör blomlådor, skyltar, mattor och grindar som inte bara är där för syns skull utan även för att öka svårighetsgraden för hästen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *